När graderna går under noll blir allting annorlunda. Månen hänger lågt, som en tunn skärva i det oändliga. Jag tycker hon är vackrast så.
I rummet mellan det att barn somnar och vaknar ligger vi tysta med portvin i små glas framför brasan i matsalen.
Jag tänker mycket på tiden som ligger framför oss nu.
På vilka drömmar som är mina och vilka som egentligen tillhör någon annan.
Jag tror det är av vikt, när flöden fylls av tropiska stränder och äventyr långt härifrån.
Då behöver jag minnas att jag tycker bäst om att skriva, läsa och skapa saker själv.
Att min lycka egentligen är ganska enkel.
Den finns i de djupa samtalen och i den totala tystnaden.
Jag funderar på vart jag vill ta mina barn.
Och i en värld som smälter ställer jag mig frågan, vad är rimligt?
Vilka äventyr och vilken längtan ska vi plantera i deras blod?
Och vad är vi själva beredda att göra avkall på?
13 Comments
SaraMy
12 januari, 2017 at 09:10Så kloka tankar, och så skönt att läsa som kontrast till alla resor och flärd som florerar i molnet. Har skrivit och raderat så många gånger nu för inser att det låter hårt, men jag önskar att det diskuterades mer på bloggar, det här med hur vi själva lever och vad konsekvenserna blir i det i långa loppet. <3
Tuva Minna Linn
12 januari, 2017 at 11:18Absolut, jag tänker att vi behöver lyfta dessa frågor från alla håll, det är ett ansvar vi alla behöver ta.
Närproducerat, ekologiskt och återbruk i all ära…men flygandet då? Är vi lika villiga att göra avkall där? Hur kan vi ändra vårt sätt att tänka kring vad som är exotiskt och spännande? Eller hur vi förhåller oss till de skiftande årstiderna, är det rimligt att så många som är bosatta här känner ett behov av att fly till varmare länder varje vinter?
Jag tänker att det inte är det.
Kram till dig <3
SaraMy
14 januari, 2017 at 10:03Ja, jag tänker att det behövs en grundläggande förändring i hur vi är som människor. Jag gör ju det själv, köper ekologiskt och så, men jag börjar undra om det mer handlar om vår egen lycka och hälsa än världens? (såklart inte för alla, det är inte så jag menar) Men att det känns som att de valen som är lätta och som ”bygger på” ens identitet gör vi,vi vill gärna framställa oss som medvetna goda människor, men när det kommer till resandet tar det helt stopp. Där vill ingen kompromissa. Jag tror att det handlar om livstil och identitet, och att det har blivit så viktigt idag att kommunicera ut till andra, kanske är det därför det flygs fram och tillbaka flera gånger om utan att blinka ändå?
Det finns ju tåg. Ibland måste en inte åka så långt för att ”komma bort”.
Jag tror det är idé också om avkoppling. Jag har i alla fall vuxit upp med och köpt den, vi åkte till ett varmare land i våras för första gången som par för att vi trodde att vi behövde det, att vi skulle stressa ner, bli lugna och njuta. Not so much. Men det är ju skönt att veta, att ha konstaterat.
Tror mer på att öva på att koppla ner från internet, att upptäcka det som finns runtomkring (och om något fattas, skapa det?) och att SE varandra. Svara an. För det är ju vad ansvar faktiskt är, och jag tror vi behöver göra det på alla nivåer i våra liv.
Långt förkylningsmummel idag. Men som sagt, det är ett viktigt ämne.
Kram!
Tuva Minna Linn
19 januari, 2017 at 15:46Tack för dina kloka ord.
Jag tror som du.
Kram <3
Helena
12 januari, 2017 at 20:39Så enkelt och vackert om nåt svårt och stort! Du är duktig med orden!
Tuva Minna Linn
19 januari, 2017 at 15:46Tack Helena! Roligt att du läser 🙂
Eva
14 januari, 2017 at 13:41Tystnaden som du skriver. Där finner jag också min sorts lycka.
<3
Tuva Minna Linn
19 januari, 2017 at 15:47Mmm, den är en sällsynt lyx 🙂
Mia
14 januari, 2017 at 22:33Som jag håller med dig. När vi köpte vårt torp gjorde vi ett val att avstå dyra långresor till värmen. Men det var inte svårt. Jag bytte så gärna bort två veckor i solen mot att hela somrarna och var och varannan helg på vara med och byggnadsvårda vårt land och få njuta av den inspiration som naturen bjuder. Att det känns mer hållbart bidrar till att jag inte ångrar vårt beslut. Jag säger ju ofta att jag gillar all den inspiration du bjuder på och nu kom jag på varför jag verkligen gillar den så mkt. Du inspirerar till att leta upp det där gamla och vackra som vi kanske redan har på ngn vind eller kan köpa på Frälsis. Det blir både vackert och hållbart, och då känns det i hjärtat (det sista lät väldigt mkt Ernst). Tack till dig!
Tuva Minna Linn
19 januari, 2017 at 15:48Tack själv fina du <3
Johanna
20 januari, 2017 at 13:36Så fint formulerat, och så viktigt. Det känns så självklart att prata om hur vi ska leva mer hållbart i form av ekologiskt och närproducerat, mer vegetariskt – men när det gäller flygresor verkar det vara en bortglömd men ack så viktig post. Vårt tankesätt kring vad vi har ”rätt” att uppleva, platser vi måste se och kulturer vi vill ta del av är långt från hållbart. Svårt att nå fram, lätt att dras med i hetsen över nästa exotiska strand. Så fin påminnelse, även jag finner lycka i det lilla men för mig stora. Att få vara nära mina barn, ha tid att delta i och förstå deras värld, en bok som berör, kaffet med perfekt mycket mjölk i som intas en lördagsmorgon i sängen med min man. Samtalen. Lyxen att ha tid med varandra. Tack för att du ger en stund av eftertänksamhet och reflektion <3
Tuva Minna Linn
22 januari, 2017 at 10:34Så fint skrivet. Har nu läst dina ord ett par gånger:)
Och jag håller verkligen med, det är ett svårt fält att närma sig…för precis som du och fler här innan varit inne på så måste vi förändra någonting i botten av oss själva. Och det kommer att ta emot. Men kanske kan vi ge våra barn ett annat sett att se på resande, äventyr och avkoppling, som för dem kommer att kännas helt naturligt och självklart.
En tanke som slår mig är också den att världen är så pass mycket närmare idag, med hjälp av medier och teknik. Vi kan ta del av så mycket utan att behöva resa. Givetvis blir det inte samma sak. Men det är fortfarande så mycket mer än vad tidigare generationer haft möjlighet till.
Kram till dig och de dina <3
Anna
4 februari, 2017 at 16:29Tack för ett härligt och varmt inlägg och tack till alla er som varsamt funderar över den där förändringen som ligger vid våra fötter. Förtröstansfullt att läsa. Kram till er!