Jag kan räkna de nätter jag sovit utan Ossie på en hand. De gångerna har Calle varit där och axlat föräldraskapet. I juli hade jag varit mamma i två år och sju månader. En längtan hade slagit rot i mig om att få dela ett dygn tillsammans med Calle utan vårt barn. Ett dygn då ingen av oss hade en tid att passa eller behövde turas om att hålla koll. Ett dygn då vi kunde samtala utan att bli avbrutna och få känna den där frihet jag hade innan jag blev mamma. Jag och Calle har inte känt varandra utanför föräldraskapet då han kom in i våra liv när Ossie var ett år gammal.
Vi bestämde oss för att hyra en stuga nära mina föräldrar i två dygn. På grund av Covid har de inte kunnat passa Ossie men sedan ett par månader tillbaka är de färdig vaccinerade. Första dagen var Ossie med oss för vi ville även att han skulle få uppleva en stugvistelse med allt det innebär. Han älskade att bada i sjön och blev helt lycklig när han fick åka båt (sedan länge är han insnöad på allt med hav och vatten). Dag två kom mamma och pappa och hämtade honom. Det var en blandad känsla, Calle till och med grät lite. Men det släppt snabbt och känslan av frihet tog över. Tillsammans med goda vänner var vi bara i stunden. Vi badade, solade, drack vin och öl, grillade och samtalade. När alla hade gått och lagt sig gick Calle och jag ner till bryggan. När satt där var vi eniga om att det hade varit en underbar helg som måste göras om nästa år igen.
One Comment
Mathilda Lindqvist
12 augusti, 2021 at 11:13Det låter som en dröm! Och vilka bilder! Wow!