Vi spenderar midsommarhelgen i Halmstad hos Calles föräldrar. På fredagen när Ossian har somnat lånar vi två cyklar och tar oss ner till havet. Några kids festar och spelar trance en bit bort men annars är vi i princip själva på den långa stranden. Som jag har längtat efter att se sommarsolen gå ner. Det är mjukt och poetiskt. Dramatisk moln drar in och de blå färgtonerna är underbara. Vi dricker gin och ginger beer ur samma flaska och pratar om livet tillsammans. Vi blickar bakåt på det som varit och vi pratar om framtiden. Jag tänker för mig själv att inatt behöver jag inte lägga sju sorters blommor under min kudde…
One Comment
Mathilda Lindqvist
29 juni, 2021 at 09:12Vackra bilder i vanlig ordning 🙂 Sådana kvällar är värda så mycket!