Jag dyker tillsammans med min bror genom vågorna som slår mot Danmarks västra kust.
Ögonblick att samla på. Att trä med solbrända händer över känslotrådar som fastnat i varandra i mitt bröst.
Jag tänker på allt som jag lärt halvvägs (om jag har turen) in i ett liv. Tiden som det tog mig.
Sedan på allt som jag ännu inte lärt.
Tänker på var jag ska börja. Och på sanningshalten i att det aldrig är försent.
2 Comments
Mathilda Lindqvist
28 juni, 2021 at 22:29Wow. Så vackra bilder! Och ja, det är precis så det känns när sommaren precis har börjat.
Tuva Minna Linn
29 juni, 2021 at 08:59Tack!
Tog faktiskt med mig kameran också för engångs skull. Så jag ska nog dela lite fler bilder. Ljuset är magiskt i norra Danmark.