Jag dyker tillsammans med min bror genom vågorna som slår mot Danmarks västra kust.
Ögonblick att samla på. Att trä med solbrända händer över känslotrådar som fastnat i varandra i mitt bröst.
Jag tänker på allt som jag lärt halvvägs (om jag har turen) in i ett liv. Tiden som det tog mig.
Sedan på allt som jag ännu inte lärt.
Tänker på var jag ska börja. Och på sanningshalten i att det aldrig är försent.
Wow. Så vackra bilder! Och ja, det är precis så det känns när sommaren precis har börjat.
Tack!
Tog faktiskt med mig kameran också för engångs skull. Så jag ska nog dela lite fler bilder. Ljuset är magiskt i norra Danmark.