Jag kommer på mig själv med att ofta återvända dit. Till det lilla köket i Malmö som aldrig gick att få riktigt rent, med de lattefärgade väggarna och linoleumgolvet som var lagat med silvertejp. Jag bytte träknopparna på skåpluckorna till några i glas som jag fann på en marknad i Berlin.
Och livet var alltid så närvarande där.
Jag kände mig fri.
Och sedan där och då vet jag säkert att jag aldrig får röra mig bort från den känslan igen.
9 Comments
Nanna
16 januari, 2018 at 11:27Älskar det. Det här känns som MITT inte. Skulle vilja sitta där med vin och dig, eller lång frukost ihop. Åh
Nanna
16 januari, 2018 at 11:27Inre 🙂
Tuva Minna Linn
16 januari, 2018 at 22:53🙂
<3
Linnea
16 januari, 2018 at 19:27Det här var så fint och lätt. Inspirerande på riktigt.
Tuva Minna Linn
16 januari, 2018 at 22:54Glad jag blir att du uppskattade detta 🙂
Kram
Gabriella
18 januari, 2018 at 16:19Det är något visst med köken i Malmö <3
Hade ett liknande, med sneda luckor, gasspis o alldeles för låg diskbänk.Men där solen alltid sken in <3
Tuva Minna Linn
20 januari, 2018 at 20:09Låter som detta:) Så otroligt fint.
Emmie
21 januari, 2018 at 06:40Bildernatilltalar mig verkligen, jag älskar stämningen, tycker verkligen du lyckas fånga känslan av här och nu och livet i bilderna, <3
Jag hittar inte känslan av hem i vår lägenhet (fast egentligen vet jag att det beror mer på mig än lägenheten och situationen i sig, men ändå…) men hade den sett ut så här som på dina bilder, då!… *suckar längtansfullt* 🙂
Tuva Minna Linn
27 januari, 2018 at 00:08Ibland kan det såklart vara så, att det beror på en själv eller andra omständigheter. Men vill ändå inflika att det faktiskt ibland även är platsen som inte känns som hemma.
Kram