Den femte dagen

 

Jag spelar musik först på den femte dagen.
Innan dess går jag som i cirklar,
läser ingen bok,
skriver ingenting.
Aktar mig för att drömma både om dagarna och nätterna.
Jag har en teori om tiden,
hur den ska bära mig och vagga mig mjukt.
Om jag bara låter den.
Hur avståndet skall hjälpa mig att se känslornas nyanser, och inte endast dem som lyser skarpast.
I stunder då hjärtat flimrar till är det dom tankarna jag diktar i mitt inre.

Min dotters hud doftar feber då hon somnar om på min arm.
Jag gör cirklar över hennes panna med fingrarna på min vänstra hand.

Ett aggresivt virus passerar oss, en efter en.
Det är byttor, tvätt och morgonens nyponsoppa i kladdiga glas.
Det är en sårbarhet för allt som kan tolkas.

 

 

 

 


No Comment

Leave your comment

Leave your comment

Translate »