Vi gjorde en utflykt till Hoby Kulle Herrgård i helgen – en rosa dröm. Den magnifika byggnaden tornade storslaget upp sig innanför de höga grindarna. Vackra palmer låg tätt mot fasaden och förde med ens tankarna till en italiensk villa någonstans på den toscanska landsbygden. De mjuka, gröna bladen ramade in entrén. Pockade på uppmärksamhet från alla förbipasserande. Det är en plats där berättelser får lov att blomma ut. En plats för fantasin att flöda fritt. Där dagdrömmar och historiskt svärmeri vävs samman med vår tid i en vardag som på så många sätt präglas av pandemi och begränsningar. En plats där vinden viskar kärlekshistorier och nynnar på visor om midsommardrömmar, där det talas om kusligheter, spöken och brinnande byggnader. Vi hade åkt dit för att finna inspiration till vårt orangeri. Jag hade sett en bild på vindruvsrankorna som hängde i taket och ville se hur det såg ut på riktigt.
Vi gick längs med grusgången. Betraktade förstrött rabatterna. Förundrades över den stora herrgårdsbyggnaden som låg mitt i den parkliknande trädgården. Rosa med gröna fönster i en oslagbar kombination. Som en princessbakelse. Vita höns rörde sig ljudlöst över gräsmattan och det susar från motorvägen en bit bort. Försommaren visade sig verkligen från sin bästa sida. Rhododendronbuskarna som blommade blygt vid dammen och de vita trädgårdsmöblerna alldeles intill gjorde vyn till en potentiell målning i flera nyanser av grönt. Och så lite vitt.
Vi gick mot orangeriet som låg i ett hörn av parken men stannade först till vid en av köksträdgårdarna. Den var mjukt cirkelformad och bjöd på dofter av mynta, oregano och andra kryddväxter i en salig kombination. Jag fick veta senare att det är min kollega Julia som formgivit den, vilket förstås gjorde hela upplevelsen lite roligare. Alldeles intill ligger orangeriet. Ett rum helt i glas där det serveras kaffe, mat och fika. Fyllt av gamla möbler och växter förstås. Överallt stod snittblommor i olika vaser och kärl utplacerade. Glasväggarna täcktes av vindruvsrankorna som hade lockat dit mig. Slingrande klättrade de upp i taket och jag kunde föreställa mig hur de skänker skugga under varma, soliga dagar. Hembakad toscakaka mötte pokébowl och brokiga muggar.
Det blev verkligen en inspirationsutflykt. Små idéer här och var att plocka med oss hem. Och bara 30 minuter hemifrån. Vilken skatt!
3 Comments
Marie
17 maj, 2021 at 15:13Ser ljuvligt ut-det stället vill man besöka
Mathilda Lindqvist
17 maj, 2021 at 17:08Ja, verkligen magiskt! Och mycket väl värt ett besök!
Johanna
17 maj, 2021 at 15:56Så magiskt fint