Vi spenderar hela helgen med att organisera och göra fint i hans rum. När kvällen kommer säger han att han vill sova där och det gör lite ont i hjärtat. Han kommer in till oss på natten och jag vaknar av att han håller om mig. Min lille kille är fortfarande liten men har samtidigt blivit stor. Igår hörde jag någon säga att dagarna är långa men åren är korta och det är så sant. Jag älskar att se hur han utvecklas och hur den personen han är bara blir mer och mer. Samtidigt vill jag stoppa tiden så jag för alltid kan känna den där lilla handen kring min kropp när jag vaknar. Jag tänker att fem år är en förbannat fin tid.
