Jag fyller sovrummet med doften av hägg och majregn. Vita lakan som är krispiga mot henne mjuka hud. Och allt är vackert i den vackraste tiden. Utanför hennes sovrumsfönster betar kor nu, och det, tillsammans med ljudet från ån som aldrig tystnar. det är det finaste, det mest värdefulla som vuxit ur mina ibland så…

  Det är något med föräldraskapet som jag försökt att formulera, tidiga mörka mornar, i motvind, snöblandat regn och med salta tårar. I slutändan så känns det som ensamhet. Det spelar som ingen roll att vi är två, eller att jag delar upplevelsen med miljarder andra världen över. Just i de där stunderna. Är det…

Jag vågar säga att det är den bästa helgen på länge. Den följer efter en vecka då vi påbörjade inskolning på en förskola som vi sedan avbröt. Jag grät i blöjförrådet, på toaletten, med ansiktet vänt bort och ner i fiskgratängslunchen. Jag beslöt att inte under några omständigheter lämna henne där, då jag satt lutad…

Jag mickrar dagens sista kopp kaffe klockan åtta. Det är en sådan där verklig måndagkväll då jag trampar över källsorteringen som hon just öst ut över köksgolvet, enbart för att ta mig fram till spisen och steka några skivor blodpudding. Vår blandare är trasig och vatten sipprar ut över den överfyllda diskbänken. Och jag drömmer…

  Hon ler på morgonen och trycker sin lilla näsa mot min. Sen slänger hon sina knubbiga små ben över sängkanten och går med bestämda steg över golvplankorna. Indie måla, säger hon och lämnar det ännu mörka sovrummet. Jag hör hur hon flyttar om möbler på det lilla kontoret. Och i morgonljuset finner jag henne sedan…

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga just nu, känner mig vilsen bland all fin inredning och buketter och middagar. Jag är trött, och det är inte mycket av sommarens avskavda nagellack som återstår på mina tånaglar längre. Ibland känns de nästan som en symbol för nuet. För sådant som brukade spela roll för…

Jag vaknar två timmar innan klockan ringer. Försöker känna efter om jag är stressad eller bara utvilad. Räknar timmarna från dess att jag somnade med min dotter på armen. Kroppen känns pigg, men sinnet är fullt av obetalda räkningar och tider som behöver bokas av och bokas om. Jag vet inte om det är det…

Ett år. (ett ögonblick och en evighet) Vi plockade fram den gamla kaffeservisen som kyrkobesökarna brukade dricka sitt kaffe ur på söndagarna när det begav sig. Och jag beslutade att det viktigaste jag kunde ge henne på hennes födelsedag var var en mamma fri från stress, och köpte således en tårta från närmsta konditori. Det…

  Hon somnar i en t-shirt som en gång varit hans. Med sitt första knottbett på kinden och hår som växer vilt. Jag vill frysa ögonblick. Bilden av hennes små stapplande steg, med hakan högt och vinklade handleder. Hennes ögonlock då hon sover, och sättet som hon böjer ryggen i morgonljuset när hon vaknar.

Alltid.  

Tio månader. Och runt omkring mig säger människor mest hela tiden att det går så fort. Jag kan hålla med, men har samtidigt så mycket svårare att förlika mig med tanken på att hon inte alltid funnits. Livet innan henne. Som ljusår härifrån.