En natt sover jag med mjuka kläder på. I min ungdom gjorde jag det ibland när livet blev på ett visst sätt. Jag vet inte vad det handlar om egentligen, kanske är det det extra…
Playlist April
Jag bestämde mig reda i Mars för att skapa en ny spellista för varje månad nu när jag är föräldraledig. I vanliga fall är jag en sådan som spelar sönder musik, och sällan tar jag…
”Ibland är du oerhört lycklig”
Det är i slutet av april. Under två dygn ljuder kornas smärtsamma råmande genom byn där jag bor. Det är nu de separeras från sina kalvar, förklarar min man. Jag lyssnar till dem om natten. Deras…
Dag 21
Jag söker efter något som ska inge en känsla av återvunnen balans. Den där tunna grenen som trotts att den långt ifrån kan bära ens vikt är tillräcklig för att förhindra fallet. Tankarna är flyktiga, oxytocinet…
Eko
Vi särar på oss första gången på hans sjunde levnadsdag. Jag behöver uppsöka läkare och vill inte exponera honom för miljön. Det rör sig kanske om 30 minuter allt som allt. Jag står lutad mot en…
Den fjärde trimestern
Den sjätte natten smyger jag in på hennes rum då hon sover, lägger mig nära och gråter tysta, tunga tårar i hennes hår. Det är välkänt, att varje början också är ett slut. Det här är…
En tidig morgon i april
Kvar på mitt skrivbord står tekoppen. De sista kaffedropparna på botten har ännu inte torkat helt. Jag studerar den en stund där den står, som ett monument över hur lite vi vet om livet, det som…
Vecka 41
Under den fyrtioförsta veckan faller regnet, han lämnar köksdörren öppen och det kalla linoleumgolvet möter mina fötter när jag smyger ner för trappan en eftermiddag. Jag håller mig mycket för mig själv. Försöker göra sådant som…
Vi faller så, som dominobrickor
Jag gråter påskhelgens första tårar i bilen strax efter kl 09 på Skärtorsdagen. Det gör hon också, sittandes strax innanför grindarna på förskolans gård. Jag hör oss båda. Det är en synkroniserad uppgivenhet. Säkert smetar den…
Ett utkast från februari
När sjörapporten i P1 möter mig genom radion en kväll så slår jag inte längre av per automatik. Jag finner något där som jag just då behöver. Den monotona rösten, den repetitiva monologen. Som ett mantra…
Slutet gott
Jag har skrivit mitt sista blogginlägg i huvudet många gånger om. Det är svårt att formulera det som jag vill säga, med ord som känns rätt hos mig utan att för den skull bli för abstrakta….
Jag hör hemma i den natur som avtar för att sedan lämna.
Allt övergår, från det skarpa till det dova. Jag tänker på det när jag kör längs vägen mellan min arbetsplats och mitt hem. Det finns inte längre några tydliga gränser mellan löven på träden, ingen explosion….