De sista bilderna är så speciella för mig.
Det grumliga nyförlösta som finns i min blick. Det var den första dagen som jag tog på mig en klänning, efter det att hon kommit. Det tunna gamla bomullstyget som smet åt kring en kropp som för mig var ny.
Fortfarande så darrig, mjuk och liksom trasig.
Plötsligt vara jag ensam i min kropp igen.
Samma jag, fast ändå inte alls.
2 Comments
Nanna
23 april, 2014 at 23:37Så himla vackert, den första bilden är verkligen helt helt magisk.
Tuva Minna Linn
24 april, 2014 at 21:11tack <3