Vargtimmen

 

Jag hoppas att du skriver,
s
äger min pappa.
Klockan har passerat två på julaftonsnatten och han står i det kalla ljusrörsskenet vid diskbänken, vänd med ryggen emot, plockandes med porslinet.
Jag svarar något med att jag längtar allt mer efter att måla,
efter språk utan raka linjer.
Han hummar ett ordlöst svar.
Men jag hoppas att du skriver.
Säger han sedan igen.
Såhär långt i livet är det den enda gången vi talar om mitt skrivande. Min pappa och jag.
Vi som i livet har talat om det mesta.

I vargtimmen sipprar tröttheten som en kokande vätska under hudens översta lager.
Jag vänder mig från sida till sida, lyssnar till det lätta regnet och min sons andetag.
Jag vet att det är tröstlöst att ligga kvar men vill ändå inte ge upp, varsamt puttar jag mitt sinne i riktning mot en dröm som känns känslomässigt trygg.
Men jag lyckas inte hålla den kvar.


04 Comments

Leave your comment
  • frida
    frida 3 januari, 2018 at 12:37

    fin beskrivning av den helvetiska insomnian. drabbades i natt. hittade ingen trygg dröm att hålla fast vid.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 3 januari, 2018 at 22:07

      Hoppas innerligt på en lång och djup sömn för oss både inatt då <3

  • Laila
    Laila 3 januari, 2018 at 13:08

    Han lyder sød, din far.

    Bedste hilsner, fra den anden side af havet.

    Godt Nytår.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 3 januari, 2018 at 22:06

      Gott nytt år kära du!

Leave your comment

Translate »