Jag tänker en dag att jag måste komma ihåg att allting handlar om ljuset.
Jag tänker att jag ska skriva ned det, så att jag minns då det är tid att resa sig upp och söka efter en ny plats.
Ljuset.
Det måste vara av den sort som viskar förlåt.
Jag tänker en dag att jag måste komma ihåg att allting handlar om ljuset.
Jag tänker att jag ska skriva ned det, så att jag minns då det är tid att resa sig upp och söka efter en ny plats.
Ljuset.
Det måste vara av den sort som viskar förlåt.
2 Comments
Astrid
28 oktober, 2018 at 20:23Åh fina du. Det var länge sedan jag skrev men läser alltid dina texter. Jag genomgick också en separation från min stora pojkes pappa för några år sedan. Det var en skör och en tung period. Jag trodde inte att jag skulle kunna ta mig upp, någonsin. Jag var så sargad och trodde att jag skulle gå sönder emellanåt. Men så fanns det små stunder då livet kändes bättre och dessa stunder blev fler och fler. Det tog ett tag innan jag hittade tillbaka till mig själv. Men allt blev bra till slut. Bättre till och med. Jag känner inte till din resa givetvis och vi går alla igenom olika saker och hanterar livet på olika sätt. Men vill bara säga på ett väldigt ödmjukt sätt, att det kommer kännas bättre snart. Önskar dig allt gott. Och tack för att du delar med dig av det fina, det sorgsna och det vackra i livet. Din blogg är så vacker, så annorlunda och så inspirerande. Tack <3
Tuva Minna Linn
29 oktober, 2018 at 22:09Tack snälla du för att du tog dig tid att skriva. Det gjorde mig så väldigt glad.
En hälsning från någon på andra sidan om allt är något som jag ofta önskat mig <3