Hennes hand, och min.

Hon säger att livet ändå inte är någon fucking fairytale.
Jag hör hur hon har nära till gråten allt som oftast nu.
Det är sol och jag står på baksidan av vårt uthus.  Humlens grenar är ännu kala då den kränger sig runt fläderns krona.
Och jag delar hennes upplevelse.
Tänker kort på hur många gånger detta faktum om sagans icke vara skall möta oss, som ett rivjärn genom bröstet.
Vi kan leva i det också.
Eller åtminstone igenom det.

Det är fint hur hennes hand är öppen.
Inte krampaktig och egensinnig,  så som min om hösten.


04 Comments

Leave your comment
  • Mirjam Butler
    Mirjam Butler 2 maj, 2018 at 23:16

    “Som ett rivjärn genom bröstet” ..så vackra och sanna ord.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 3 maj, 2018 at 10:34

      <3 Tack.

  • frida
    frida 3 maj, 2018 at 07:40

    så fint, ändå. händer.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 3 maj, 2018 at 10:36

      Bland det finaste.

Leave your comment

Translate »