Jag lyssnar då hon leker i rummet bredvid, det är den vackraste av sånger.
Iscensättandet av livet.
Den lilla sover bredvid mig och det blåser förvånansvärt varma vindar från väst.
Under en dag hade jag mina bästa vänner här samtidigt, jag noterade hur de grundade mig. Dem båda, så färgstarka och trygga.
Jag törstar efter spegling.
I det stundtals suddiga mötet med mig själv söker sinnet en kontur att vila mot, att anamma och förstå.
En torsdag eftermiddag blundar jag i timmar för att få ett extra strå på varje ögonfrans.
Nästa dag smörjer jag dem med kokosfett och ser hur några dansar en förvirrad vals runt mina bara ben i badkaret.
Jag sitter tyst,
tillsammans med olustkänslan över allt det som inte längre tycks vara jag.