Motherhood

Det är den där dagen då vi tänker lite extra på våra mammor. Mitt hjärta fylls av kärlek och tacksamhet när jag tänker på min mamma Ulla. Hon har varit ett stort stöd under denna tid då jag i min tur blivit mamma. Ni som följt min resa här vet att jag skaffat barn själv och att jag första tiden bodde hos mina föräldrar. Under dessa månaderna som har gått sedan Ossie kom har jag ofta reflekterat över hur det var för min mamma när hon fick mig. Det känns som att jag för första gången går i hennes fotspår. Jag inser hur mycket tid och kärlek hon har gett mig och mina syskon, hur mycket hon gett av sig själv. Jag är bara i början av min resa och precis som när jag var ett barn fortsätter mamma att ge mig trygghet. Det är främst henne jag ringer när jag har frågor och hennes svar att barn överlevde under stenålder också är lugnande. Jag hoppas jag kan uppfostra Ossian på lika fina sätt som hon uppfostrat mig. Jag har alltid sagt att om jag bara blir hälften så bra mamma som min mamma kommer mitt barn klara sig bra. Mamma har ibland manat till försiktighet men alltid låtit mig följa mina drömmar även om det lämnat henne sömnlös. Det kommer en dag då Ossie kommer göra detsamma och då ska jag minnas mina ord. Men just nu handlar det mesta om amning, sömn eller bristen på den, blöjbyten, gos och jag finner långsamt min plats i moderskapet.

Dagen till ära fotograferade jag några självporträtt hemma. Jag hängde upp ett lakan som bakgrund och satte kameran på stativ. Mitt under fotograferingen blev det lite mer action än jag hade räknat med…