Han somnar om med sin vänstra kind i min febervarma hand.
Jag ligger vaken i timmar.
Blodet brinner och min högra lunga värker.
Jag tänker på allt som återstår.
På min historia och lusten jag känner för att fortsätta skriva den.
Allt skall nog finna sin form. Om jag bara låter det.
Och jag tänker stanna i detta rum som jag skapat här.
För någon kommer det att spela en roll.
4 Comments
Kajsa
2 oktober, 2018 at 12:40Jag läser dina inlägg och älskar hur du sätter ord på dina känslor.
Linda
2 oktober, 2018 at 13:06Sluta aldrig att sätta orden på pränt. Har läst dom så lång tid. Tack.
Eva
3 oktober, 2018 at 09:48Tack för orden, Tuva-Minna-Linn!
Jill Westin
4 oktober, 2018 at 22:59Du är den modigaste jag vet.