Dörrarna

På vissa dörrar gläntar jag ibland,
jag vet att gör bäst att hålla mig utanför.
Det kan bli så svårt att finna ut där,
gå några varm och huka sig för alla sanningar som hugger genom hud som redan är tunn.
Gör det inte, viskar jag till mig själv.

Pillar huden sårig vid min näsvinge, biter mig i läppen.
Tittar uppåt och framåt.
Aldrig ner.

Jag lär mig allt från början igen.
Gör om.
Tills ingenting längre gör ont.
Ser hur sanden som jag släppte sakta singlar ned mot marken,
så som jag aldrig känt den förr.