Home » Under äppelträden

Under äppelträden

_TML2425 _TML2426 _TML2456 _TML2466 _TML2469 _TML2471 _TML2482

 

Jag har bråda dagar, som ni säkert förstår. Sitter jag inte i en källarlokal med en kopp snabbkaffe och pluggar teori så kör jag gata upp och ner i min gamla stad, oftast för nära mitten eller för långt ut på kanten.
Det här med att lära sig någonting praktiskt. Det är verkligen så annorlunda mot det jag sysslat med på universitetet de senaste åren, och det känns.
I min gamla stad blommar syren och kaprifol och längs varenda gata bor ett minne, en känsla, en bild.
Det handlar mycket om vänskap för mig. Nedförsbackarna där vi cyklade barfota och släppte styret.
Då, när vi fortfarande var odödliga och hade all tid i världen.
Jag har haft svårt att odla sådan vänskap i vuxen ålder. Möjligheterna har kanske givits mig men jag har som inte mäktat med. Vad det beror på har jag aldrig riktigt tänkt färdigt kring.

Nåväl.
Idag åt vi i alla fall lunch under äppelträden på Mary’s café tillsammans med min ena bror och hans flickvän.
Så himla gott var det, med dragspelsmusik och allt.
Som att vara mitt i en Madickenfilm sa min bror.

Jag heter Tuva Minna Linn, på Northern Sisters skriver jag främst texter som bygger på betraktelser utifrån inre upplevelser, men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Du som önskar är välkommen att kontakta mig på tuvaminnalinn@northernsisters.se.

3 Comments

  • Nanna

    2 juni, 2014 at 10:39

    Det är verkligen något speciellt med att återvända till gamla trakter. så många minnen som känns som igår fast ändå nästan utsuddade. Märkligt med tiden, känner jag ofta.

    Heja dig som tar körkort nu… jag har länge tänkt att jag borde, vill ha ett, men känner enormt motstånd att genomföra det. Men vilken frihet att ha det sen!

  • Lenita

    11 juni, 2014 at 13:50

    Det ser så himla fantastiskt ut!

    Jag tror lite att det är så lätt när en är liten att odla vänskap för att man ses så ofta. Liksom skolan, eller grannskapet väljer man ju inte själv och ändå så ”tvingas” vi umgås med vissa människor varje dag och se dem utvecklas, se fel och brister och vänskapen får mer tid på sig, samtidigt som ingen tid alls. Om du förstår hur jag menar 🙂 Har tänkt mycket på det i vuxen ålder, det här med olika vänskapsrelationer.

    Hoppas det gått bra med körkortet!