Jag klipper hennes lugg, så långt ifrån rak.
Ompa, ompa, sjunger hon med apan under armen då hon går med bestämda kliv. Jag hade tänkt att det skulle bli, ännu en elefant .
Men hon väljer själv nu. Och det är något så väldigt speciellt med det.
Och jag, jag får tillslut det där erbjudandet om att stanna på obestämd tid.
Blåa himlar återvänder och en envis förkylning släpper.
En tisdag har jag mer energi än på så länge.
Jag sittdansar i bilen och trummar på ratten,
hög på känslan av att vara vuxen.
Känslan av trygghet och av frihet.
Till mig kom den kanske inte på riktigt fören en vecka innan min trettioandra födelsedag.
Så är det ibland.
Och den lilla röda.
Jag kallar honom Arkimedes.
När jag ser dina bilder tänker jag verkligen lovely life. På riktigt liksom. Hon, den lilla, bestämda. Stöket, det vackra. Och Arkimedes! Vad kul ni skall ha med en ny liten familjemedlem!
Gläds åt dina sköna vuxenkänslor, men det där med vuxen, jag vet inte, det går nog fram och tillbaka på något sätt. Känner mig nog mindre vuxen idag än när jag var trettiotvå, så kan det gå. 🙂 Alltså på ett bra sätt.
Och så minns jag så väl när en vän kom och hälsade på i vår nyinköpta bostadsrätt, när jag var tjugotre någonting: Hon öppnade kylen, konstaterade att den var välfylld och att vi hade köpt storpack av lingonsylt, då så utbrast hon; “vad vuxet!” Kul, kul tänker jag nu, med ett lagom ekande kylskåp här strax bredvid.
/helena
Så stor hon blitt <3 o ert hem! helt magiskt. Levande 🙂 grattis till erbjudandet Minna 🙂
men åh
På obestämd tid liksom. Vuxet. Och skrämmande. Och härligt. Men mest tryggt. Grattis 🙂 Jag vill tillbaka till den känslan. Håll hårt i den!
vad jag tyckte om det här:) både text och bild. den där känslan av att sittdansa igen:) jag upplever det igen, att rörelsen liksom smyger sig in lite då och då efter så många månader av mycket stillhet. och andra bilden på hallen ger väldig tryggkänsla. mjuk glädje genomsyrar mig av ditt fina inlägg! Kram
Åh, första kortet är så vackert! Känns verkligen som mitt i stunden (och vad är det för spännande som fångar hennes intresse så starkt?)
Det känns tryggt, och lite hoppfullt, att den där vuxenkänslan som saknas mig kanske kommer snart då, om inte i år så kanske nästa? 🙂
[…] ligger jag och lyssnar på Hindi Zahra och tänker på Minna och vår första dejt, om hur hon i sitt senaste blogginlägg beskriver frihet. Hennes frihet. Hon är en sådan person som jag är så himla glad att fått möjligheten att följa och känna […]