Home » Hela tiden var jag modig
MOMENTS

Hela tiden var jag modig

 / 6 november, 2018

 

Jag bad Isabell att ta mitt porträtt på en av livets ledsna dagar.
Bilderna betyder redan så mycket för mig.

Jag gick genom elden och tillbaka. Och först nu så vet jag, att jag var modig.
Hela tiden var jag modig.
Inte galen.

Ibland önskade jag att jag aldrig ställt mig själv frågan.
Eller att jag kunnat skära bort svaret och aldrig behövt se på det mer.
Men vad är ett liv med slutna ögon värt?
Det där enda,
som vi får.
Att leva och känna att man är autentisk och sann mot sig själv, ibland kostar det oss allt.
Och den blytunga börda det skulle innebära att blunda, den ska varken vi själva eller dem vi älskar tvingas bära.

Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva om hur insikten om att jag är lesbisk infann sig hos mig.
Om hur den i en bitvis mjuk, bitvis brutal och sylvass process förändrade allt.
Men de orden har inte riktigt kommit till mig än.
Kanske handlar det om att känna sig trygg i rummet där man talar.
Jag har valt att stanna här, att fortsätta dela med mig av mina upplevelser för att jag när en önskan om att skapa en sådan plats.
För att jag tror att vi behöver mötas av fler sätt att leva på än dem vi lär oss att ta för givet.
Jag hoppas att Northern Sisters skall kunna bli mer av en sådan plats.

Det hade gjort mig stolt.

 

Jag heter Tuva Minna Linn, på Northern Sisters skriver jag främst texter som bygger på betraktelser utifrån inre upplevelser, men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Du som önskar är välkommen att kontakta mig på tuvaminnalinn@northernsisters.se.

Random Posts

Playlist – Februari 18

3 mars, 2018

Det ska nog gå

17 juni, 2021

Naken lärk och vintertrött gräs

21 mars, 2022

43 Comments

  • Nanna van Berlekom

    6 november, 2018 at 21:07

    Som jag älskar dina ord, klokhet och mod, hela dig, Minna. Så glad att få ha dig i mitt liv <3

    • Tuva Minna Linn

      9 november, 2018 at 08:45

      Tack min vän. Och detsamma. Det slår mig nu när jag vill skriva något till dig här att du var en av de första som jag kunde samtala med om det där som pockade på därinne. Alltid har allt varit så naturligt och självklart med dig <3
      Tack för att du finns.

  • Linda

    6 november, 2018 at 21:22

    Oavsett vad du har skrivit om och var så har dina texter alltid en inverkan på mig, dom hänger kvar dina ord. Och klart du var modig. Och stark. Mia Skäringer sa i podden tror jag ”stark-svag” tycker det är ett så bra uttryck.
    Tack för dina ord, för ditt sätt att dela med dig av det innersta.

    • Tuva Minna Linn

      9 november, 2018 at 08:51

      Så glad att höra att texterna betyder något för dig Linda. Det gör mig verkligen glad på ett alldeles särskilt plan inombords.

      Stark och sårbar, det kanske är det man är?
      Jag tror att det finns så mycket att vinna på att våga vara sårbar. Livet kommer en närmare på något vis.

      Kram till dig.

  • Anna

    6 november, 2018 at 22:07

    Tack för att du skriver. Dina ord och texter och foton -din berättelse- betyder så mycket för mig. Jag läser och återvänder ofta flera gånger till dem. Jag går själv igenom en stor och svår livssförändring, och i dina ord får jag vila och tänka. Tack för att du skapar det här rummet. Och ja – vad modig du är.

    • Tuva Minna Linn

      9 november, 2018 at 08:55

      Så glad jag blir att läsa det du skriver till mig. Jag hoppas att du precis som jag vågar lita till processen och rörelsen framåt, även om det ännu inte går att se vad som väntar där.
      Det ska nog gå <3

      Kram till dig.

  • Johanna

    7 november, 2018 at 08:36

    Min modiga starka fina vän! Hurra för dig, och detta är den bästa present du kan ge dig själv – att vara ärlig och sann!

  • Ida

    7 november, 2018 at 11:40

    Tack att du delar med dig, såna som du behövs, din berättelse behövs, jag har fått jobba mycket med att Acceptera min egen bisexualitet och idag är jag rätt så okej men de har varit en lång väg. Kärlek.

    • Tuva Minna Linn

      9 november, 2018 at 09:04

      tack Ida <3
      Jag tänker också att det är viktigt. Önskar att jag själv hade haft tillgång till fler perspektiv tidigare i mitt liv, fått fler frågor.
      Men jag tänker också att det liksom inte kunde sluta här..berättandet. Det hade inte varit jag.

      Kram till dig.

  • Gabriella

    7 november, 2018 at 15:50

    Hejj dig Minna! Med tiden landar allt ~ och att vara sann mot dig själv är den största gåvan du kan ge dig själv.
    Och måste bara säga att även om du mitt i det sorgsna, är bland de vackraste!

  • Elin Jensdotter Hont

    7 november, 2018 at 17:38

    Oj va fint du skriver! Jag önskar att jag var där, att jag skulle våga glänta mer på dörren men jag tycker det är så viktigt att det blir en dialog- jag ser att du får en del respons här och det är bra! värme & kärlek / elin

  • Lenita

    7 november, 2018 at 20:58

    Kommenterar så lite nuförtiden. Men nu gick det bara inte att låta bli. Så starkt och modigt och fantastiskt. Även om jag förstår att det måste innebära mycket smärta och förändring samtidigt. All kärlek till dig! Och vackra bilder. Som alltid.

    • Tuva Minna Linn

      9 november, 2018 at 09:15

      Haha! Ja vad tusan 🙂 Men gott att se att du fortfarande tittar in här.

      Smärtsamt ja. Men vet du, mycket av det som jag var allra mest rädd och plågad av…det skedde aldrig.
      Vi har det gott. Det har vi faktiskt.

      Kram Lenita!

  • Emmie

    7 november, 2018 at 21:42

    Alltså wow, tack för att du delar detta med oss som hänger här och läser. Starkt modigt vackert kraftfullt
    Önskar dig och de dina en lugn landning i detta ochr tacksam över att fortfarande få följa ditt liv på håll efter alla dessa år. <3

    • Tuva Minna Linn

      9 november, 2018 at 09:17

      Tack kära Emmie <3
      Ja tänk att vi följts under så många år nu:)

      Denna var bestämt en tuff en att posta, men det var också för att den var så viktig.
      Tack för att du läser!
      Kram

  • Mia

    7 november, 2018 at 22:49

    Vad du är modig och vad fint att det ledde dig till att hitta en sån viktig del som är du. Jag önskar dig all lycka och kärlek längs vägen i just din värderade riktning. Kram

  • Sara

    9 november, 2018 at 08:00

    Du Är modig, och jag tycker att du skapar och har skapat en sådan plats redan.
    Genom sättet du skriver på och att du verkligen delar med dig. Alltid på ditt eget sätt och med stor integritet.
    Jag värjer mig ofta mot ordet autentisk, för jag tycker att det används vårdslöst ofta – men aldrig här.
    Tack för att du fortsätter <3

  • Stöket

    11 november, 2018 at 17:12

    Jag fångar dig när du behöver, jag lyssnar när det pockar på i bröstet och jag knuffar dig när du tvekar.
    Kram och kärlek!

    Cindhy

  • iA

    7 december, 2018 at 20:15

    Att i denna tid,mil efter våra tonår och en tid där de flesta tror sig fast i sina former,att då våga fråga sig själv och våga se vad det är som skaver & pockar på samma gång. Det är mod ❤️

  • Hanna

    13 januari, 2019 at 20:07

    Hej! Vill bara lämna en kommentar och säga hur modig jag tycker du är! Jag vet hur starkt normerna sitter i oss, hur präglade vi är av dem och hur svårt det är att avvika från dem. Det är så lätt att acceptera andra men när det kommer till en själv kan det vara svårare.. beundrar dig så för det. Förstår att det måste ha varit tufft och en lång process. All lycka önskar jag dig!! Kram Hanna

  • Marie

    16 juli, 2019 at 13:13

    Hej! Jag vet att det är ett tag sedan du skrev detta, men jag behövde det så väl idag. ”Hela tiden var jag modig.” Tack för de orden. Kram.