ECHO

När jag var 2o år gammal började jag studera konst vid Konstskolan i Kristianstad. Måla och teckna hade jag gjort sedan tidig ålder och på gymnasiet hade jag även upptäckt fotot. Det var helt underbart att varje dag få ägna sig åt det kreativa. I början handlade det om att hitta tekniker och det övergick sedan mer och mer i att hitta ett personligt uttryck. Andra året fick alla elever i uppgift att ta fram ett projekt vi skulle arbeta med de två sista terminerna. Vid den tidpunkten var jag starkt kritiskt till mig själv och mitt utseende, min självkänsla var låg. Efter ett samtal med min professor blev det uppenbart att det var just detta jag behövde möta. Under ett års tid målade, tecknade och fotograferade jag mig själv. Jag fördjupade mig i konstnärer som använt sig själva i konsten och började inse vilken tillgång det var och att det till och med hade en terapeutisk påverkan. Jag döpte projektet till Echo. Det är ett projekt jag har fortsatt med under de 13 år som har gått sedan jag tog min examen. Det är framför allt under mina resor jag använt mig själv som modell. Idag ser jag mig och mitt känsloliv som en tillgång och jag är mycket snällare mot mig själv.

Att vara gravid är för mig en mäktig upplevelse och någon jag ville föreviga på mitt speciella sätt. Island kändes som rätt plats att åka till av flera anledningar. Under tio dagar i september bilade jag runt ön (roadtrip) och stannande där det kändes inspirerande. Det resulterade i många vackra landskapsbilder men även minst 12 bilder i Echo anda. I detta blogginlägg visar jag några av de första jag tagit fram.

Emellanåt får jag frågan hur jag rent tekniskt tar denna typen av bilder. Jag arbetar med stativ och nyligen en fjärrutlösare som tar en bild i sekunden. På Island var det så pass blåsigt på vissa platser att jag behövde hjälp av Anna, mitt ressällskap. Hon startade fjärrutlösaren och höll i stativet. Vissa av bilderna hade jag en färdig tanke med men de flesta är det mer en spur of the moment. Jag försöker känna in vilken energi en plats ger mig och följa den. Oftast kommer betydelsen senare då jag bildbehandlar fotot. I denna serien är det framför allt den första bilden som jag känner starkast för. Det var första gången jag badade i en varm källa och det var en magisk upplevelse att vara på en plats som naturen själv värmt upp. Luften var kall och ogästvänlig med vattnet var fridfullt och omslutande. Det fick mig att undra om det är så det är för min pojke i min livmoder.