När vi kommer hem igen möter den där öde doften mig. Den som skulle kallats tomhet om den såldes på flaska.
Det förvånar mig att den kan inta ett helt hus på bara fem dygn.
Kanske lever den mest i gamla hus tänker jag. I ojämna golv och fönster som aldrig varit täta.
Jag ägnar en stund åt att försöka beskriva den med ord men känner hur jag misslyckas.
Vi har varit i Skagen. Där ett hav möter ett hav.
Och jag ska nu lägga årets snäckor i en burk av glas.
De säger att juli kommer att regna bort.
Jag lägger märke till hur det inte bekommer mig alls.
