180917

 

September.
Jag har väntat på dig.
På löftena du viskade om under försommarens stickande ljus och högsommarens tryckande hetta.
Dubbelvikt på stigarna som leder genom skogen,
har jag väntat på dig.
Liggandes på rygg i torkat gräs.
På toaletter,
i min bil,
och med dörren till mitt arbetsrum stängd.

Det var sommaren då allting brann.

Och jag har tänkt på ensamheten.
Hur jag aldrig känt den så starkt,
som då jag fött ett barn och då jag brutit ett löfte.


06 Comments

Leave your comment
  • Linda
    Linda 17 september, 2018 at 22:31

    Även om våra upplevelser säkert är olika så lyckas du sätta ord på mina känslor just ikväll. Saknat dina texter.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 18 september, 2018 at 21:57

      Tack snälla du <3
      Jag har saknat att skriva.

  • Tess
    Tess 20 september, 2018 at 19:40

    Älskade du. Dina ord är magiska. Jag finns här. Alltid.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 20 september, 2018 at 20:24

      <3 <3

  • Rebecca
    Rebecca 22 september, 2018 at 13:59

    Den där ensamheten, dina ord träffar så precist. Kan så finna mig själv nånstans i dina texter. Allt gott till dig!

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 24 september, 2018 at 09:08

      Tack kära du <3

Leave your comment

Translate »