Jag kallar henne Olivia.
Varje kimono som passerar mitt hjärta vill jag helst ge ett namn. Det har bara blivit så.
Någon har sytt henne före andra världskriget och jag tänker att hon nog legat stor del av sitt liv i en låda, då tyget är snudd på fritt från fläckar av liv.
Siden är så speciellt, när det gäller traditionella kimono från Japan så har dessa över tid sytts i så många olika tekniker/vävningar.
Det har tagit mig år att kunna känna med blotta ögat vad som kommer att falla på just det där viset som jag eftersöker.
Nästa måndag uppdaterar jag äntligen butiken med lite nya skatter.
Olivia, bland annat.
2 Comments
mariell
11 juni, 2015 at 11:34så vakker! ubegripelig at eg har null kimonos!
Tuva Minna Linn
12 juni, 2015 at 18:03Inte!? Det måste det bli ändring på:)