Vi spenderade ett dygn på Österlen i början av veckan. Det innehöll allt det där som är så himla magiskt i sin enkelhet, vita bönor i tomatsås, rökt makrill, sand under fötterna, en eld i mörkret, vin, musik och att somna till ljudet av vågor tätt intill sitt barn.
Zeo och jag var dessutom vakna så pass tidigt att vi fick se när solen steg upp i horisonten. Så länge sedan jag faktiskt såg en soluppgång. Och alla de jag sett har nog oftast varit förknippade med viss olust över att natten kommit till enda.
Den här var någonting helt annat.
Under min uppväxt ägde mina föräldrar ett antal folkabussar som vi reste land och rike runt några veckor varje år. Min mamma byggde om dem invändigt så att de rymde oss alla, fyra barn och två vuxna, och hon kände till varenda parkeringsplats i norra Europa där det fanns rinnande vatten. Jag kan fortfarande minnas varma nätter i Paris och regniga dagar på Gotland då vi bäddade ner oss och lyssnade när någon av mina föräldrar läste högt ur C.S Lewis böcker om Narnia. Det är ett speciellt sätt att resa på. Sedan jag själv fick barn har jag funderat mer och mer kring just det där, vad jag vill visa dem, samt hur jag bäst gör det möjligt.
4 Comments
Rebecca
19 augusti, 2016 at 00:18Ser helt magiskt ut! Din blogg är så inspirerande för mig på så många sätt. Satt och tittade i arkivet på bloggen och tycker det är så fint att du delar med dig på ett så ärligt sätt och jag kan ofta spegla mig i dina ord. Jag och min familj håller på att renovera ett stort gammalt hus som vi drömmer om att flytta till, din blogg får mig att känna att vi vågar ta det steget. Dina bilderbok texter har inspirerat mig till att själv börja fota och skriva igen.
Tuva Minna Linn
19 augusti, 2016 at 12:21Tack kära du, det gläder mig att du finner inspiration här. Vardagsrealismen ligger mig närmast hjärtat att skildra, jag tänker att den säkert inte är det som inspirerar mest för alla, men säkerligen för endel, och är väldigt glad att få bidra med mitt perspektiv.
Det här med att flytta kan vara så himla knepigt, och samtidigt väldigt enkelt. Man behöver nog luta sig mot en känsla av att allt löser sig och att man kan skapa ett hem var man än befinner sig så länge man har de sina. Rätt tidpunkt kommer nog aldrig att infinna sig.
Önskar dig en fin helg <3
strenghielm
19 augusti, 2016 at 07:10Så fint Minna!
Tuva Minna Linn
19 augusti, 2016 at 12:21Tack Mari <3