Med mina sår

I huvudentrén sitter originalfärgen kvar från länge länge sedan.
På visningen av huset drog jag lätta fingrar över ett parti där den krackelerat och förklarade för säljaren att det är just det där, det som inte går att köpa för några pengar i världen.
Tiden.
Spåren.
För mig är det det viktigaste.
Det som gör att jag kan känna mig hemma. Rakt upp och ner, som den jag är, med mina spår.
Med mina sår.

I mitt hem är ingenting perfekt.
särskilt symmetriskt eller så väldigt städat.
I det kan jag vila.
I det kan jag låta mig själv vara detsamma.