Innan solen går upp

Jag letar efter orden,
Efter mitt körkort.
Det sunda förnuftet.

I den unga blicken möter jag ett sting av saknad.
Jag känner henne (är henne) och minns hur det var.
Det yviga i mig är spåren som hon lämnat.
Slarvigt paketerat i en vuxens kostym.
Jag tror hon söker spegling, det där i någon annan som inte får gå förlorat men ändå gör.

Jag sjunger falskt innan solen går upp.
På andra sidan höjden färgar den tunga trafikens helljus himlen.
Och jag tänker på att avtäcka.
På att långsamt eller impulsivt och icke genomtänkt,
avtäcka.
Jag tänker på att ge människor chansen att inte döma.
På det som kan finnas på andra sidan ett osynligt krossäkert glas,
finnas för den som vågar lägga sitt i någon annans händer.
Och sedan tänker jag inte på det mer.

Tänker,
att jag inte ska.

Foto –  Isabell N Wedin