Jag gör små, knappt märkbara förflyttningar i olika riktningar.
Jag behöver möjliggöra de inre observationerna.
Det mesta handlar om hur det påverkar min kropp.
Egentligen hade jag önskat någonting annat, mer likt en vattenplaning eller undervattensström.
Eller som den där gången en förmiddag under tidiga maj då jag inte saktade ned hastigheten tillräckligt i en kurva.
Bilen svängde så som mina händer bad den om men kroppen sögs åt motsatt riktning.
Blev hängandes kvar.
Även då grät jag.
Det var den andra gången jag grät över känslan som bosatt sig i min kropp.
I juli månad har allting torkat.
Såren
Växterna
Tårarna
Mitt pulserande hjärta
Jag gör små, knappt märkbara förflyttningar,
för att se vad som krackelerar eller ej.
One Comment
Ulrika
17 juli, 2018 at 14:22hur du fångar ljuset på dina bilder! åh
(saknar dina ord när de inte dyker upp, förstås. men njuter desto mer när de kommer!)