Han talar om innerfönster och drar en filt över sig till morgonkaffet.
Men jag är inte där än.
Även om just den luft som omöjligt går att ta miste på möter mig då jag stiger ut på kökstrappan tidigt på morgonen.
Platsen där två årstider möts, den har alltid varit min sämsta.
Jag är en sådan som vill stanna.
En sådan som dröjer sig kvar.
10 Comments
Sandra
14 augusti, 2014 at 13:03Dina ord stannar kvar i kroppen som en varm känsla. Der är fint en grå torsdag när jag är hemma med mina små. Kram
Tuva Minna Linn
15 augusti, 2014 at 06:52Tack, det gläder mig:)
gabriella
14 augusti, 2014 at 19:45Så fint att läsa o se. Bilden på kökshyllorna liknar en bild ja nyss tog i mitt torp <3 o känslan…..byte mellan årstider är det sämsta för mig med…..jag blir alltid så melankolisk o vill stanna kvar just nu i sommaren som trappas av…
Tuva Minna Linn
15 augusti, 2014 at 06:53Så fint att du fått ett sådant kök att stöka i:)
Mia
15 augusti, 2014 at 12:38Jag vill också gärna stanna kvar i sommarkänslan. Men när hösten väl är här tycker jag om den känslan med. Tiden däremellan är inte enkel. Fina bilder på bebis som plötsligt är så stor! Är nyfiken på hur du tänker om barnomsorg. Kram
Tuva Minna Linn
15 augusti, 2014 at 18:44Om barnomsorg tänker jag mycket just nu. Kring vad som blivit bra och vad jag kan tänka mig att göra annorlunda om vi skaffar fler barn. Jag började jobba lite när lilla I var sju månder, vissa veckor ganska mycket och andra nästan inget alls. Det var som timvikarie så av den anledningen varierade det kraftigt. Detta funkade eftersom min man har ett flexibelt arbete och jobbar mest hemifrån. För att jag kunde pumpa mjölk, och för att min man varit lite av en hjälte som vänt sig ut och in och skjutas och hämtat mig (innan körkort). Det gick för att det var ett jobb som jag verkligen ville ha. Vid 11 månader började jag jobba heltid och sedan dess har min man varit hemma och planerar att vara så året ut. Detta blev en ganska självklar lösning för oss då jag inte hade någon tjänst att gå tillbaka till efter graviditeten. Skaffar vi fler barn vill jag dela lika mycket tidigare. Samtidigt är amningen väldigt viktig för mig, har ammat fritt och gör så fortf. Det är en ekvation som inte är helt enkel:)
Tuva Minna Linn
15 augusti, 2014 at 19:15Nu blev det väldigt praktiskt så. Om du tänkte på något annat så fråga gärna, jag delar gärna med mig:)
Mia
16 augusti, 2014 at 10:49Spännande att höra hur ni löst det. Jag timvikade med och kunde skjuta upp förskoletiden ett tag. Den första tiden känns det ledsamt att missa som förälder, samtidigt som jag vet att alla inte har möjlighet att vara hemma så länge som de vill. Just amningen var viktig för mig med. Ammade första barnet tills jag blev grav. med nästa (som var två!) Så det är ett pusslande för att man ska fixa det. Kram
krickelin
15 augusti, 2014 at 14:17Jag vill inte heller. Sommaren var inte alls färdig för mig .. snyft… dina foton. älskar dem
Lenita
19 augusti, 2014 at 11:41Fantastiska foton! Ert nya hem verkar så vackert, och älskar hur du fångar din man och din dotter i bild!
Jag är väldigt nostalgisk av mig och därför vill jag stanna kvar, men gillar ändå skiftningen mellan sommar/höst. I år kändes det dock som det blev höst på 1dag, galet snabbt.Och jag hoppas fortfarande på att det blir lite sommar till..
Kram