Huden.
Punktvis fattas den mig helt.
Ett ord, en blick (en utebliven blick), ett möte med den egna spegelbilden.
Allt tränger in.
Huden.
Punktvis täckt av pansar, starkt som skalet på en sköldpadda som levt i 100 år.
Huden
Huden.
Punktvis fattas den mig helt.
Ett ord, en blick (en utebliven blick), ett möte med den egna spegelbilden.
Allt tränger in.
Huden.
Punktvis täckt av pansar, starkt som skalet på en sköldpadda som levt i 100 år.
2 Comments
Sanna
25 september, 2018 at 10:52Åh vad jag gillar att du skriver här igen. Åh vad jag gillar det du skriver!
Tuva Minna Linn
25 september, 2018 at 21:49Tack snälla <3
Det gör mig glad 🙂