I den kropp där längtan bor

 

Jag funderar mycket på vad som händer med den kropp där längtan alltid bor.

Det har nu gått ett år sedan den flyttade in i mig. Som lava och kolsyra under huden vill den finnas. En dag förhåller jag mig aktivt till det faktum att den bitvis är här för att stanna så långt som jag kan se. En annan dag låssas jag som att det inte alls är så. Men jag vet att den måste bli ofarlig för mig, den måste stå i ljuset, hållas i handen och få finnas.

Min längtan. Jag tänker på den som ett vindkraftverk. Ibland snurrar den  febrilt och starkt, ibland bara runt, monotont. Men den är så sällan helt stilla.

Jag behöver tänka på min längtan som något som generera energi, snarare än tar. Jag behöver skapa någonting av det som blivit.


04 Comments

Leave your comment
  • Nanna van Berlekom
    Nanna van Berlekom 12 juni, 2019 at 17:24

    Lyssna på Linda Knausgårds sommarprat. Hon pratar just om den där längtan, den som kan vara oriktad och ibland odefinerabar men innerligt stark och livskraftig

  • Emma
    Emma 26 juni, 2019 at 13:13

    Minns från din gamla blogg ett par ljudinspelningar du gjorde. Insåg plötsligt att jag önskar mig ett sommarprat från dig

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 26 juni, 2019 at 19:15

      Haha! Ååhh:) Så stort att du besökt mitt hörn enda sedan dess!
      Faktiskt har jag precis i dagarna tänkt vid något tillfälle att det hade känts fint att någon gång kanske gästa en podd eller liknande, för att dela tankar om de insikter och beslut som mitt liv handlat så mycket om i det sista. Men sommarprat hade klart varit fantastiskt. Får kanske göra ett eget vid tillfälle.
      Kram

      • Emma
        Emma 28 juni, 2019 at 21:43

        Så fint. Roligt om det blir så.

Leave your comment

Translate »