När det är mycket har jag en förmåga att fastna på de små detaljerna.
Det är ett sätt att hantera stress, säger de som vet.
Sen finns det andra personlighetstyper, sådana som gör raka listor på papper och strukturerat bockar av. Mitt sätt kan tyckas vara väldigt kontraproduktivt, jämförelsevis. Men det är fortfarande ett sätt. En skapad känsla av kontroll som givetvis mest är en illusion.
Men i det utrymmet kan jag andas.
Således en illusion om fyller sin funktion.
Jag har exempelvis letat lite efter en alldeles särskild bomullspläd från Indien till lilla Is nya säng, en säng som ännu inte finns, i ett hus där vi ännu inte bor.
Jag märker att det är viktigt för mig att bygga bilder, och i bilderna så är det alltid detaljerna som fångar mig.
En kväll i maj brinner himlen och jag släcker lyset i köket samtidigt som jag säger godnatt till ett berg av disk.
Och de dammiga gamla spetsgardinerna, de som jag bara skulle vädra för en stund, går in på sitt tredje dygn hängandes i trädgården.
Jag prioriterar sömnen,
att hålla hennes fot om natten och att lyssna innerligt när hon säger mamma.
Alla tusen gånger om.
Vi gør alle vores bedste for at møde vores liv på den fineste måde og du er til stor inspiration 🙂
Det gör mig glad! Tack för så fina ord.
Hej! Jag vet inte riktigt hyr jag hittade din blogg eller när, men nu känner jag att jag bara inte kan vara tyst längre.
Jag bara älskar ditt sätt att skriva och sugs in i varje ord, det är så målande, vackert och träffar mig rakt i hjärtat.
Fortsätt med det!
Tack så väldigt, det värmer att höra. Hoppas att du blir kvar här:)
Att hålla fot och lyssna mamma kommer du troligtvis göra många år fram… Jag hållare på knä eller i hand och lyssnar på tankar varje kväll. Så har det varit i fjorton år och det kommer nog fortsätta lite till… Hoppas jag, trots att jag inland suckar lite och försöker smita undan. Men jag har aldrig ångrat mig når jag väl lagt mig hos min dotter och lyssnat först på viktigt prat och filosofiska resonemang som svindlar och dom snart övergår i lugna sovande andetag. Då lever jag.
Det låter underbart Tina <3
Oh så vackert du skriver.
Tack snälla!