Poems of a garden

Som liten såg jag min mamma gå runt i vår stora trädgård och fotografera blommorna som slagit ut. Jag kunde inte riktigt förstå varför hon gjorde detta, jag tyckte det var slöseri med film. Men på frågan varför förklarade mamma att blommorna bara var så vackra att hon kände ett behov av att dokumentera deras skönhet, att det gjorde henne lycklig. 20 år senare vet jag vad hon menade. Precis som min mamma blir jag berörd av det som växer och hur de olika säsongerna speglas i naturen. Jag bryr mig inte om vad blommorna eller växterna heter eller om de ens står i blom. Ofta dras jag till de som blommat över, de som viskar om en förgänglighet. Det som fångar mig är ljus, färg och komposition. När livet känns stressigt är en promenad i naturen eller i en trädgård det som ger mig sinnesro. Det hela blev av sig själv ett fotoprojekt som jag döpt till Poem of a garden. Så länge jag kommer kunna ta bilder kommer detta vara ett pågående projekt.