Färger man sällan ser

_TML9058

Hans lilla huvud vilar i min hand medan södra Sverige passerar förbi.
I mörkret kan jag inte se om hans ögonlock är slutna.
Jag sitter med uppdragna, trasiga jeansknän. Och det är någonting med att färdas i baksätet på en bil som alltid får mig att känna mig yngre än vad jag är.
Kanske är det min barndoms resor till Dalarna om somrarna.
Nedvevad ruta i min farfars blå Saab, hans profil, baskern, doften av snus och tjärapastiller med socker på. Alltid akompanjerat av dragspelsmusik och ett språk jag aldrig kunnat säga mer än tack och varsågod på.
Han sjöng aldrig.
Bara nynnade.
Min farmor tuggade tuggummi bestämt och höll alltid handtaget över fönsterrutan med sin högra hand.
Jag minns att jag alltid undrade varför utan att någonsin fråga.
Hon bar linnen av nylon med spetsdetaljer i färger man sällan ser.
Solvarm gul och rubinröd.
Och varje sommar då jätte jasminen blommar i vår trädgård skall jag slungas åter dit.
Till Dalälven, till myggbett på mina ben och min farfar då han skar två halvliters paket med vaniljglass i fyra lika delar och satte en sked i varje.
Det fanns en enkelhet som genomsyrade deras liv.

För mig betydde den något.


02 Comments

  • Rebecca
    Rebecca 27 februari, 2017 at 11:48

    Å, de där halvliterspaketen med glass minns jag så väl! Min favorit var den med chokladkross i. Jag, min syster och min bonuspappa delade dem i tre och jag och min syster fick alltid ändarna då vi tyckte att de var bäst för då slapp vi ha tallrik under och kunde hålla dem i handen 🙂

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 5 mars, 2017 at 21:45

      JA! Den med chokladkross 🙂 Hade glömt.

Comments are closed here.

Translate »