Svimmade lite över dessa bilder från Tomas Colacos hem i Lisabon. Framförallt är det kanske kombinationen av allt det vackra och det perfekta ljuset som jag finner så inspireraden. Jag kan ibland sakna ljuset som vi hade i vår lägenhet i Malmö, särskilt det där sena, släpande varma eftermiddagsljuset som lämnade långa skuggor efter sig över slitan väggar och golv. Jag tinade alltid inombords, jag var alltid tvungen att stanna och bara vara i det ljuset.
Och varje gång var det som om jag upplevde det för första gången.
One Comment
Johanna
9 december, 2014 at 08:13Alltså reportaget i Svd! Dör vad fint ni hade det i våningen! Ni vet då precis hur ni ska inreda för att det ska passa! puss