Det är en ledig måndagsmorgon med rimfrost och solsken.
Jag försöker fånga ljuset som faller in i vårt hus. Ljuset är allt tänker jag. Och för en kort stund blir även höljet av byggdamm och hundhår vackert.
Jag tänker på den ro som jag inbillar mig skall infinna så snart vi är nästan klara.
Det måste bli så, ber jag min man försäkra i den djupaste premenstruella känslogropen.
Som när man i fallet,
greppar efter den där enda tunna grenen som kan återställa balansen.
Under tiden fortsätter vi att flytta ännu ouppackade lådor från ett rum till ett annat.
Vi beslutar oss för att låta golvet i den stora salen bli mörkt. Bara vi inte slipar, klagar jag.
Jag kan inte med det, det allt för släta och kontrastlösa.
Mina sinnen söker det som avviker.
Söker efter spåren.
(Efter såren).
Dina ord och dina bilder är hisnande vackra. Tycker mycket om din blogg.God fortsättning! Kram, Maria
Vad roligt tt du tycker om:)
God fortsättning önskar jag dig med!
UNDERBARA bilder! Och god fortsättning!
Tack detsamma!
Men huuur fint!!!? Nu måste jag komma och hälsa på. Struntar i att det är kallt och renoveringskaos… sover i en fåtölj.. hahaha.. kram vackra Minna. Önskar dig en fin start på det nya året.
Haha, ja…fåtöljer finns det ju gott om:)
Ni är alltid välkomna såklart.
Så himla himla fina vackra bilder på ljuset den lilla och golvet. Och alltid texterna också <3
Tack Nanna! Önskar dig allt gott i det nya året <3
Så fint!