Home » Hoppfullt, men ändå kallt.

Hoppfullt, men ändå kallt.

_POD2820 _POD2824 _POD2839

 

När tunga regnmoln beslutar att dela sig så fylls både jag och rummet med ett alldeles särskilt ljus.
Hoppfullt, men ändå kallt.
Jag tänker att det nog är det vackraste ljus jag vet, särskilt då det når våra väggar som ingen rört på närmare hundra år.
Min dotters hår doftar pyttipanna och hon vill så mycket hela tiden, eller så vill hon verkligen absolut inte alls.
Jag byter till april månad på väggkalendern och påminner mig själv om att fortsätta i den rytm som mars tvingade mig till.
Vad påminner du dig själv om?

Jag heter Tuva Minna Linn, på Northern Sisters skriver jag främst texter som bygger på betraktelser utifrån inre upplevelser, men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Du som önskar är välkommen att kontakta mig på tuvaminnalinn@northernsisters.se.

10 Comments

  • Nanna

    1 april, 2015 at 00:27

    Älskar sista bilden. Både känslan i den och fantastiska mattan. Känner igen barn som vill allt och vill inte alls… Varje dag går vi igenom de olika faserna. Jag påminner mig själv att lyssna. Min stora sa idag att jag aldrig lyssnar och det kändes så klart inget vidare att höra, men tänker att det viktigaste är att ta till sig och göra bättre. Kram och fin fortsatt vecka

  • Lisa

    1 april, 2015 at 13:30

    Underbara bilder! Spanar ständigt efter dina inlägg o magiska bilder o kloka ord. För att svara på din fråga så påminner jag mig själv att vara närvarande i nuet, aldrig glömma det. Visst man måste bara få drömma också…. En rygg op har gjort mig så hudlös o längtande efter att få gå med tänjande steg o insupa världen o jag hoppas ha kvar det. En riktigt skön påsk önskar jag dig!

    • Tuva Minna Linn

      5 april, 2015 at 22:25

      Hoppas att du lyckas behålla känslan, insikten.
      Jag tänker kring medveten närvaro att det är våra försök som är det viktiga…att där inte riktigt finns något egentligt mål.

      Tack för de fina orden <3

  • Maria

    1 april, 2015 at 22:13

    Åh sådan fin känsla i bilderna!

    Det skulle vara så roligt att få veta mer om ert hus. Hur stort det är, från när, hur ni tänkte när ni bestämde er för att flytta dit. Att lämna det lilla huset. Fast jag förstår ju om du/ni vill hålla sådant för er själva. Men det verkar finnas så mycket känsla i ert hus och i ert hem.

  • Johanna

    2 april, 2015 at 22:05

    Oerhört vackra fotografier! Du har då en alldeles egen känsla för flotta kompositioner!
    Jag påminner mig själv att stanna upp och inte missa allt som händer nu. Jag är hela tiden påväg framåt och stressar över att jag inte hinner med så jag missar liksom ännu mer!