Modern family

Förra våren letade jag en ny inneboende och en gemensam vän förde samman mig med Amanda. Dagarna innan hon flyttade in fick jag reda på att jag var gravid. Jag gick med ångest under ett par veckor innan jag beslöt mig för att berätta. Vi kände inte varandra sedan tidigare och jag trodde hon skulle vilja flytta ut relativt omgående. Jag minns tydligt dagen i köket när hon satt mitt emot mig och jag lättade mitt hjärta. Hon sken upp och tyckte det hela var underbart, det fanns inte en självisk tanke från hennes sida. När det var dags för mitt första ultraljud, något jag var inställd på att gå själv på erbjöd hon sig att följa med. När jag fick se mitt barn och fick tårar i ögonen tog hon min hand. Jag visste där att detta var början på en vacker vänskap. Vi bestämde att hon skulle bo kvar och den dagen vi inte tycker det fungerar längre tar vi det samtalet då. Jag vet att en del människor har reagerat på detta men för mig är det inte märkligare att jag bor tillsammans med min vän än en partner. Hon har på många sätt varit min partner under och efter min graviditet. Det var hon som fick känna de första sparkarna och som nu träffar Ossie varje dag. Amanda är omtänksam, varm och genuin. Hon har fyllt ett tomrum i mitt och Ossies liv och hon kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan. Jag är verkligen tacksam för att just hon kom in i våra liv och berikar det med sina höga skratt, härliga personlighet och sin sköna attityd. Tillsammans med katten Angel Gizmo Grisen Martinez har vi blivit en slags modern familj. Länge leve systerskapet!