Jag märker inte att hösten är här fören jag hör ljudet av löv under mina fötter.
Den finns som inte i luften ännu.
Årstiderna är annorlunda här, i södra Sverige. Det blir min fjärde höst här och kanske har jag inte riktigt acklimatiserat mig ändå.
När jag får en stund över målar jag på hennes säng. Tunna, tunna lager linoljefärg i lavendel. Jag är inte så noga i kanterna och hörnen. Fint så, inte helt perfekt…säger jag.
Slarvigt, säger min man.
Det är en ordväxling som vi haft förut.
Och som jag hoppas att jag får ha med just honom, så länge som jag lever.