Vill mest säga,
hej och tack för de fina orden ni lämnar efter er här.
Jag är på en plats där jag vacklar lite i mitt uttryck. I språket.
Det brukar komma något bra ur det.
Att någon väljer att läsa betyder som alltid mycket för mig,
men kanske ändå extra mycket när jag känner att jag söker nya former.
Livet kräver det av mig just nu.
Intrycken i den nya verkligheten är så många, och när jag sluter ögonen för natten så frågar jag ibland vad de gör med mig. Var bilderna och mötena tar vägen.
Det skrivna ordet har alltid varit min ventil. Och visst är det en del av mig som saknar att kunna skriva om allt.
Visst är det så.
Om ytan tidigare känts platt och banal,
så är det ingenting i jämförelse med vad den gör nu.
Tack själv för att din blogg alltid har varit min favoritblogg. <3
Tack snälla du, de gör mig glad att du fortsätter att läsa:)
Tycker fortfarande att orden och formuleringarna är lika vackra. Och tänker att det du gör är bra.
Tack för fin feedback <3
Jag har alltid tyckt om din förmåga att uttrycka dig naket, men utan att nödvändigtvis fullständigt blotta dig. Utan att blotta allt.
Tycker om när man får leta lite mellan orden också. Tycker om när man får leka lite detektiv i texter, hitta meningar och samband själv. Allt behöver inte skrivas en på näsan.
Fortsätt vara du bara, det räcker långt. Och tack själv – för att du delar med dig av en liten bit av dig och din värld.
/helena
Du beskriver så fint, det värmer.
Hej. Tittar ofta in här och tycker mycket om sättet du skriver på. Det som utmärker dina texter är att de alltid har en botten. Något som dröjer sig kvar. Kanske vill du skriva om andra saker, om berättelser och intryck som tar sig in. Hursom så vill jag fortsätta läsa. I blogg eller bokform.
/Ann
Tack för att du tar dig tid att dela med dig, det betyder jätte mycket för mig:)
Jag har följt din blogg länge nu och ditt språk är så vackert och varje gång du väljer att dela med dig så är det något i dina bilder och din text som berör. Och det är ju inte så underligt att uttrycket förändras då livet förändras. Tack för allt du skriver ändå.
Tack Linda.
Visst förändras uttrycket med livet. Jag tror jag tyckte att det var enklare förr…då när det var mest bara jag. När jag inte var en mamma och när jag inte hade ett jobb som begränsade vad jag ville och kunde dela.
Dina bilder och ord flyter samman likt dropparna på havets våg.
Vackert och otroligt skirt. Tänk att få kunna uttrycka sig så. Att det fångar och förtrollar.
Fortsätt jag tycker det är otroligt vackert! Allt. Känslan är stark. Dina ord berör mig.
Kan spegla mig ibland i dina vackra ord och bilder .. det är mystiskt och vackert.
Har tittat in här många gånger men aldrig kommenterat. Tänk vad dumt.
Önskar dig God jul och ett gott nytt år! – Mia