Jag hade påbörjat ett inlägg med samma titel, det handlade om ett rum i vårt hus.
Insåg att jag var i större behov att säga något om det som är mitt.
Rummet. Där inom.
Det har varit en intensiv vecka, en sådan där känsla på känsla avlöst den andra.
En sådan där bilder frusits på min näthinna, och jag tänkt att denna, just denna är min att bära nära hjärtat för alltid.
Jag tänker ibland på den jag var innan,
den jag är nu.
På det fönsterlösa rummet där många av mina känslor behöver finnas nu.
