Jag ligger i hängmattan och studerar blodbokens skugga då den vandrar fram och tillbaka över mina bara ben. Utmaningen tycks mig ligga i att vara i denna känsla av total rikedom och samtidigt låta dess baksida, den ofrånkomliga rädslan att få finnas.
Den är skuggan över mina ben.
Alltid så. Hand i hand med ljuset.
Det ena besöket avlöser det andra under några veckor i juli.
Jag njuter av att kunna dela med mig av vår plats. Beslutar mig för att bada i en skogssjö och landar en stund hos mina personer i Malmö. Dem som är både ankare och polstjärna.
Gudmödrarna till mina barn.
De två relationer jag trotts allt lyckats värna,
genom ljus och genom skugga.
