Det har gått exakt fyra år sedan den där dagen på Malmö Konsthall, dagen då jag träffade honom. Jag hade precis kommit hem från sex veckor på Bali med Ossie när vi matchade på Tinder. Jag hade både ryggskott och ont i hjärtat men längtan efter kärleken gjorde att jag valde att gå på den där dejten. Vilken tur att jag gjorde det för där fanns han, han som jag nästan gett upp hoppet om skulle finnas. Fyra år har passerat fort och livet tillsammans känns självklart.
Jag älskar hur Calle får mig att känna och att hela jag får finnas och ta plats. Hans hjärta är stort, han har en omtänksam själ och han vill alltid väl. Livet är så mycket mer med honom i det. Calle har blivit en underbar pappa till Ossian och vi är just nu i slutskedet av en adoptionsprocess. Det känns som det mest naturliga i världen, att Calle också ska få bli Ossians vårdnadshavare. Vi har levt som en familj tillsammans sedan Ossian var 1 1/2 år gammal. Processen tar tid men vi hoppas och tror på ett positivt besked inom den närmsta månaden.
Något som också känns stort är att vi kommer behöva vidja våra hjärtan ännu mer för att göra plats till en person till. I mitten på sommaren är planen att vi ska bli föräldrar till en liten pojke. Det känns fortfarande overkligt fast magen redan putar rejält. Det har tagit oss tid att komma hit och vi har även ett missfall bakom oss. Då jag fyller 40 år i maj känns det som om det är nu eller aldrig och det har varit en hel del oro längs med vägen. Nu när vi är halvvägs, i vecka 20, vågar jag känna tillit och bjuda in det som komma skall. Vi har fått se en frisk pojke på två ultraljud och jag har börjat känna hans sparkar som just nu känns som ett pickande.
Förra gången visste jag inte vad som väntade med det vet jag nu. Jag minns sömnbristen och utmattheten, en förlorad frihet och ett ifrågasättande av jaget, ett nyfunnet syfte, stoltheten, en känsla av att vara på helt rätt plats i livet och den överväldigade vackra kärleken. Förra gången behövde jag gå genom graviditeten utan en stöttande partner, det var mer det motsatta. Denna gång känner jag mig hållen och älskad och att få dela detta med mina pojkar är en dröm som blir verklighet.
Vi längtar efter det som komma skall, vi längtar efter sommaren.
Bilderna är tagna av Ossian och Calle i vårt hem.
