Helgen passerar. Jag spenderar den med mig själv. Läser böcker och går promenader. Skriver på en text om kärlek.   En gammal vän hör av sig sent om söndagen. Hon har möjlighet att komma förbi. De senaste åren har vi endast sets någon gång då och då. Det är ledsamt att kalla någon en […]

För ett par veckor sedan sa jag farväl till den plats jag kallat mitt hem i över 7 år. Det var ett känslofyllt farväl, den där sista dagen jag var i lägenheten på Norra skolgatan. Jag stod på den plats mitt vatten gick 2018 och sa jag ett tyst tack för alla dessa år. Det […]

    På min brors piano sover lilla Nico. Och mina barn pratar om kattungar varje dag. Längtar, frågar, drömmer, vill, önskar. Mamman har inte gett något tydligt svar ännu. Det verkar ju helt underbart, men tänk om någon inte tål den sen? Jag har skickat in ansökan till en ny kurs i Att skriva […]

Från första natten har min son sovit bredvid mig, först i babynestet och sedan nära min kropp igen. Det är så vi vill ha det, nära till närheten. Jag vet att somsova har varit det bästa för oss. Nu står en 80 cm säng tätt intill min och Calles dubbelsäng som Ossie somnar i men […]

I helgen är det vernissage i Lund för utställningen “Introduce yourself”. Jag är en av 19 fotografer vars verk kommer synas på Kliger Gallery. Mitt bidrag är verket Vintersaga som blev till i Chintsa, Sydafrika. Även om det är flera år som passerat sedan den stunden då jag tog den där bilden så kan jag på […]

Tystnad. Det susar i mitt inre och någonting slår hål på mig inifrån. Känslorna svallar och ryms inte inuti – jag vill skrika och tömma kroppen på alla dessa motstridiga rytmer som skulle kunna kallas tvivel, glädje, längtan, rädsla och förväntan med ett och samma ord. Men det finns inget ord för den känslan. Ett […]

  Jag fick frågan av en följare på instagram, och som ni ser kunde jag omöjligt välja ett enda ord. Jag älskar att låta mina tankar sväva iväg. Kan liksom inte bara svara ett ord och sen inte tänka mer på det. Min hjärna skruvas i stället upp och plötsligt är jag i alla sinnen. […]

  Jag säger ja så ofta som jag kan. Bakar bröd som blir nästan bra och tänder alltid ljusen bland tuschpennor och smulor på bordet. Tar kamp med knöliga plösar och tovigt hår. Behåller lugnet och går den extra milen. Ibland smakar munnen blod. Ibland socker. Ligga arm, säger dem i kör då lampan släcks […]