Och en morgon här.

frukostisangen5

Vår söndag började med nybakat bröd, färskpressad juice och vattenmelon i sängen. Barnen var superpeppade på att få hänga där och hjälpte till att bära in allt

frukostisangen1

Fast egentligen började vi långt tidigare, då morgonen ännu var mörk och tyst utanför, med Bamse i tjuvstaden, varmt bubbelbad och brödbak. 6:15 närmare bestämt, och det får man ändå säga är hyfsat snällt för att vara dessa två…

 frukostisangen2    Kläderna kommer från Petit Bateau. Jag gick loss på rean i Paris, oj så mycket fint….

frukostisangen6

Sen blev det hopp i sängen.

Prickig klänning ska det vara. Punkt. Och absolut inga tofsar och knappt ett hårspänne, helt bara en trasslig tova i nacken och det är ingen big deal för mig.

frukostisangen7

Bamse förstås. Vi försöker sno åt oss tid att läsa så ofta vi kan. Tänk att en hög med mina gamla tidningar från 80-talet skulle göra honom så glad.

Vi har haft en fin dag ute i solen sen. Cafélunch och pulkabacken. Men ändå var jag tvungen att ringa mamma och gråta lite nu på kvällen. För denna tvåårstrots är så himla svår…. Fick hon själv bestämma skulle hon endast ha prickig klänning och inget mer på kroppen när vi går ut. Och fick hon själv bestämma skulle hon gå i myrsteg över en trafikerad gata eller stanna hemma och bada i godan ro medan vi andra går och handlar. Och väldigt ilsken blir hon när detta inte går förstås. Många situationer och diskussioner att hantera och lösa blir det på en dag och säkert känner många föräldrar igen sig… Det är bara så himla lätt att tvivla och döma sig själv känner jag. Hur känner du?


06 Comments

  • Sara/ pioner och passepartout
    Sara/ pioner och passepartout 25 januari, 2015 at 21:46

    Fina vän <3 Så mysigt ni har! Synd att vi inte sprang på varandra i pulkabacken. Det där med tvåårstrots och allt du skriver känner jag så väl igen och det suger musten ur en. Det ska vara ännu jobbigare för dem dock när utbrotten kommer, så försöker jag tänka när man håller på att tappa det. Puss, du fixar det och du är en underbar mamma!

  • lejnox
    lejnox 25 januari, 2015 at 22:45

    Min dotter vill också alltid ha klänning om hon skulle få bestämma. Och helst inga tofsar eller spännen heller. 🙂

    Och Bamse är favoriten här också, gillar de gamla tidningarna från när vi växte upp mer, så de läses ofta med glädje!

  • Sandra
    Sandra 25 januari, 2015 at 22:56

    Känner igen mig i känslan du beskriver. Jag har en tjej som blir två år i vår och en fyraårig kille. Tålamodet prövas ofta samtidigt som kärleken är så oändligt stor. Tvivlar gör jag ofta på min förmåga som mamma. När jag läser dina texter tänker jag att du är en fin mamma- om det nu kan vara till någon tröst. Vad fint att du delar dina tankar. Jag tycker det är viktigt att prata även om föräldraskapets svåra stunder även om det handlar om dagliga bråk och tjafs/ Sandra

  • Anna
    Anna 25 januari, 2015 at 23:09

    Att välja sina kamper tänker jag! Min yngsta är 8 år, så endel år sen utbrott o envishet av det slaget men visst 17 var det tufft…många ggr! Att va konsekvent har funkat här, ta med barna i tankar o låta de va med o “bestämma”! Gränser så barna blir trygga, o tillåta sig själv va barnslig, trött o sliten, gråta o skratta ilag!! Klem o kram!

  • Lotta
    Lotta 27 januari, 2015 at 09:29

    Jag tänker, att jag känner med dig <3 Du är inte ensam, om det nu är någon tröst. Personligen har jag kommit till en punkt i mitt föräldraskap där jag känner att det behövs lite mera "tuff kärlek" här. Barn måste inte alltid, enligt mig, vara delaktiga i allt. Bestämma, välja osv, jag tycker kanske att det gått till överdrift med slikt, vi ger nog över lag barn info som de eg inte behöver ta in el ställas inför. Allt från vad man ska äta till middag till stora ting. Att vara konsekvent är viktigt, att inte slå knut på sig själv en annan del i saken. Det _är_ jag som bestämmer, som är ledaren och den som har ansvaret, samtidigt som jag vill ha en demokratisk varm fostran. Det är lite vilset emellanåt, för historiskt sett har generationer före mig bara "gjort" och barn har fått finna sig i allt och skulle _aldrig_ ifrågasätta något. Den totalauktoritära föräldern var modellen. Sen blev det tvärt om och alla curlar nu till max. Själv försöker jag hitta ett mellanting och tycker ofta att jag gör bra, men barnen gör inte precis high five kan jag ju berätta.
    Förhandla, gjorde jag mkt förr när de stora var små, inte längre i nya stora stjärnfamiljen och det känns bra men blir ibland lätt obekvämt, i sociala sammanhang tex 😉
    Vi stackars föräldrar oavsett modell, får hålla ihop. Det är ju det svåraste och viktigaste jobb jag haft, det att bli mamma.
    Kram till dig!

  • Josefine
    Josefine 28 januari, 2015 at 11:25

    Jag tycker du är en alldeles underbar inlyssnande mamma. Hedra dig själv och tänk allt du går igenom, inte konstigt att du ringer din mamma ibland och gråter. Det gör jag med ibland. Herregud, alla måste ju känna igen detta med olika faser, trots, som vi kämpar föräldrar. Jag brukar få många goda råd av min syster som är pedagog. Just nu läser jag nu ska vi äta av Jesper juul..maya krånglar med mat och är en tunnis. Ständiga Trotsen, min oro. Så mitt råd, ta det lite med ro, fråga om råd av de som vet mycket. Du är så bra så!!! Kram

Comments are closed here.

Translate »