Jag håller dem hårt intill mig.

Familjen

Det har varit lite svårt att hitta inspirationen att skriva senaste dagarna. Ingenting känns riktigt viktigt när hela världen skakar, och nu i Stockholm häromdagen.

Jag återkommer ofta till just den här suddiga bilden i minnet. Kanske för att jag höll dem så extra hårt den sommaren, och för att den symboliserar närheten och vad som är viktigast i livet.

Det gjorde ont i hela kroppen när jag hörde att ett av offren var en 11-årig flicka, liksom tanken på dom barn som miste livet i bussolyckan i Sveg alldeles nyss.

Jag sparar mina egna ord lite just nu men vill tipsa om en text av Emily Dahl som fastnade i mig.

Stockholm, låt mig måla om dig igen. Vått i vått, så att färgerna flyter ihop sådär som du tycker om.

Ta hand om dig och alla omkring <3


No Comment

Comments are closed here.

Translate »