Krokben i mars

_TML1231

Jag kan räkna på min ena hand de gånger jag lämnar huset under veckan som passerar.
Jag varvar min tid mellan olika soffor, sängen och skållheta bad. Jag läser varken efterlängtade böcker eller skriver. Influensan slår ut min vanligtvis goda aptit och lämnar mig orkeslös och avtrubbad på ett sedan gammalt välbekant och sorgligt vis.
Jag stirrar mycket in i sovrummets tapet och kommer i kontakt med flyktiga minnen, människor som passerat och städer som inte längre är mina.
Värderingar och känslor som jag burit och lämnat.
Jag går från mina minst tio koppar kaffe om dagen till en och en halv, och tänker att säkert är det inte bara dåligt att livet slog krokben på mig just precis nu.
Mycket sällan är någonting bara dåligt.
Och jag tänker att jag skall göra mitt bästa för att inte hamna precis just där jag var innan.
För jag kan se på mina naglar och på min tandborstes tilltryckta form att det inte är en bra plats att stanna allt för länge på.

Folk talar om våren, men den har ännu inte hittat till vårt kalla köksgolv eller min spröda, nästan genomskinliga hud.
Och jag är nog som oftast, den sista att ropa hej.

 


08 Comments

  • Bebe
    Bebe 16 mars, 2015 at 09:11

    Vackra bilder och dina ord är som prosa.

  • Sussi
    Sussi 16 mars, 2015 at 10:16

    Vackra ord som går rakt in.
    Jag befinner mig lite mitt emellan just nu,
    jag känner solen mot min hud och tar in ljuset.
    Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag är på väg emot.

  • Emma
    Emma 21 mars, 2015 at 09:15

    Åh du är ju så fin med orden. Magiskt.
    Jag tar till mig det du säger om att det sällan är bara dåligt. Efter min senaste förlossning (som blev akutsnitt) för sju månader sen har jag visst fått diskbråck eller kanske buktning. Ischias i båda benen till o från. Det är skittufft men kommer förhoppningsvis gå över. Så tänker jag på alla som lever med kronisk värk. Jag förstår litet mer nu. O det är ju bra. Men jag får ju säga att det dåliga överväger just nu. Phu! Då går jag kn här o förgyller mitt liv en stund ❤️

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 22 mars, 2015 at 13:53

      Men fy, det låter hemskt:( Den där sköra tiden med en liten då allt är nytt och man mest vill känna sig mjuk och glad.
      Hoppas att det ger med sig snart.
      Kram

  • enannanhelena
    enannanhelena 24 mars, 2015 at 17:21

    Idag blev dagen när jag tog mig tid att läsa den här texten. Och jag ångrar mig inte, om vi säger så… Du och dina formuleringar! I tapeten kan man läsa mycket. Och nu blev inte den här dagen bara ännu en dag. Tack.

    /helena

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 31 mars, 2015 at 23:08

      Tack snälla, dina ord gör mig alltid så himla glad:)

  • Emma
    Emma 25 mars, 2015 at 11:48

    Ja, det har varit tufft. Du ska veta hur mycket bloggar som din betyder i livet-när livet är bråkigt. ❤️ (Ja annars oxå förstås.) En positiv sak är att rehabträningen hjälpt till så att jag tror att jag kommer i de underbara 70-talsjeansen jag köpte av dig för ett par år sen ☺️

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 31 mars, 2015 at 23:08

      All pepp till dig! Hoppas att våren och sommaren blir mjuk och snäll <3

Comments are closed here.

Translate »