Horisonter

_TML0779

 

Den är en sådan vecka som passerar, den lilla vaknar och vaknar och vaknar, enda tills dess att kl slår 06 och jag släpar mig upp och ut i mörkret. Den där stunden då jag kör genom nattsvart morgon, eller sena kvällar för den delen, har blivit helig för mig. Det är då jag skrapar samman allting och liksom grundar mig i det som är jag.
Ett år passerade.
Jag födde ett barn.
Jag fann mitt drömhem och fick mitt drömjobb.

Jag är på en plats i livet som jag förr inte ens kunnat skönja i horisonten.
Och kanske är det just det som driver mig. Erfarenheten av sökandet. Det hoppfulla och det hopplösa som ideligen slåss om samma plats i hjärtat.
Idag vill jag hålla händer.
Jag vill förmedla genom ord, ibland de väl valda, ibland de som bara kommer.
Men jag vill också vara den som har mod att finnas i tystnaden.
Den som stannar kvar.
Igen och igen.


06 Comments

  • enannanhelena
    enannanhelena 24 oktober, 2014 at 13:30

    Så j-vla bra! Sorry, för språket, men det kom spontant. Ditt sätt att formulera dig! Ja, vad säger man? Så j-a bra! 😉

    /helena

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 28 oktober, 2014 at 17:08

      Tack Helena. Glad att du läser:)

  • Sofia
    Sofia 24 oktober, 2014 at 16:03

    <3

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 28 oktober, 2014 at 17:08

      <3

  • Meta
    Meta 11 november, 2014 at 11:07

    jag läser, backar, bläddrar fram och tillbaka- i din blogg. fascineras av att dina ord landar rakt in i mig, vissa till och med som om de var mina. jag får läsa om ditt och du delar med dig varsamt klart och det skapar funderingar och tankar i mig.
    tack.

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 14 november, 2014 at 19:11

      Tack.
      Tack för att du tar dig tiden:)

Comments are closed here.

Translate »