Hennes alltid så gnistrande krona

 

_POD8289_TML9802 _TML9815 _TML9820 _TML9847

_POD8321

 

Den minsta somnar allt senare, i det återvändande kvällsljuset drar han nyfiket fingrarna över stålsträngarna på min gitarr medan jag drar mina kors och tvärs genom hans vildvuxna hår.
Jag köpte gitarren precis vid brofästet där Kungsholmen möter Vasastan, en svart Fender.
Det var vid den tidpunkten då det blev klart för mig att jag inte skulle boxas mer. Jag behövde något annat.
Men det skulle komma att dröja innan jag kände riktig passion pulsera genom mitt blodomlopp igen.
Vår uppgift är att behålla hoppet och vila i det tyngdlösa tillståndet där emellan. Att sörja färdigt de drömmar som vi väcktes för tidigt ur.

På handens fem fingrar kan jag nu räkna de dagar som återstår av min ledighet med barnen.
En ny tid tar långsamt form och jag vill säga att det är med mindre motstånd i hjärtat än tidigare. Erfarenhet är gott på så vis,
färre frågor som saknar sina svar.

I denna veckas upplaga av tidningen Leva och Bo har jag blivit intervjuad om mig själv och vårt hem.
Jag tänker att texten handlar mest om min upplevelse av ett hem. Det är där mitt intresse ligger, inte så mycket i inredningen i sig.
Texten blev givetvis lång och därför något beskuren. Särskilt ville jag berätta om någon som står mig nära utan att nämna hennes namn.
Om hur hon bär sin sårbarhet som en alltid så gnistrande krona och aldrig låter det kaos som är livet med barn ställa sig mellan henne och relationerna.
På frågan om vad som inspirerar mig,
så är det alltid människorna och deras sätt att hantera det som givits dem,
men också det de har förlorat.

 


07 Comments

  • Kristin på krickelin
    Kristin på krickelin 27 april, 2017 at 10:36

    Vilken otroligt vacker bild på dig! Älskar för övrigt både foton och ord i detta inlägg. som alltid. Du värmer och får mig att landa. tack för det. Lycka till med det nya.

  • Laila
    Laila 27 april, 2017 at 12:55

    Du har en evne til at væve store billeder fra sjælen ind i konkret, nær virkelighed. Nu skriver jeg sådan. Men jeg ved godt, at man kan fange fuglen og ikke fuglens flugt. Og at det helt sikkert er sådan, at du flyver.
    Og vi kvinder er en stor slægt. Vi har altid været vævere.

    Jeg bliver så berørt af dine ord.
    Alt det bedste til dig og god rejse – Laila

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 2 maj, 2017 at 13:52

      Tack för de fina orden <3

  • Kajsa
    Kajsa 27 april, 2017 at 19:13

    Så fint skrivet. Blev nyfiken på artikeln. Tack för att du är du. <3

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 2 maj, 2017 at 13:52

      Tack själv! 🙂

  • Jill
    Jill 28 april, 2017 at 06:34

    Just jag kommer ihåg detta. Jag var med dig och va mycket förvånad. Tror vi tittade in i butiken, Du handlade inget då. Jag va mycket förvånad och frågade dig kan du ens spela. Märkligt jag som inte har något minne längre minns detta väl. Det blåste massa den dagen du hade vit stickad mössa och en brun mocka jacka/kappa?!

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 2 maj, 2017 at 13:51

      Precis! 🙂

Comments are closed here.

Translate »